Spegelns baksida
Schaper Sundberg galleri, Stockholm, 2002
oljemålningar 24x29cm, mjukt golv av kompremix (10mm), stålvajer, text
Vem ser vem?
Det finns en föreställning om att ”riktiga” djur finns bara i sin naturliga miljö – i det vilda. I våra ögon förlorar djur sin djuriskhet genom kontakten med oss. De djur vi med fascination studerar och respekterar är inte det flertal som i likhet med oss lever i städer och i anknytning till dem.
Våra referensramar räcker inte heller till för att förmå se djur som de är. Vi vet inte vad och hur de känner, vad och hur de upplever. Vi har ju annorlunda verktyg för att ta emot information, bearbeta den och kommunicera. Till stor del har vi människor också blivit alltmer naturblinda – om vi inte är botanister eller zoologer.
Peter Høeg framkastar i sin roman ”Kvinnan och apan” en spännande spekulation om vad som skulle kunna hända om det visade sig att det finns en art av apor som är intelligentare än vi och som diskret håller reda på oss. En art som dessutom uppfyller sina behov och löser sina konflikter på ett smartare och klokare sätt än vi gör. Skulle det orsaka kaos och destruktivitet hos människor eller skulle vi kunna acceptera och anpassa oss, som andra djur har gjort i förhållandet till oss? Skulle vi kanske försöka förgöra ”motståndaren”?
Utställningen är en installation som skall ge förutsättningar till ett möte med djur som finns i och nära våra urbana miljöer. Jag vill komma bort från zooturistens snabbt passerande blick. Som ett sätt att närma mig dem, har jag så sakligt som möjligt avbildat de djur som jag kom i kontakt med. Deras porträtt blev som passfoton vars storlek anpassats till storleken på vårt egna ansikte. Kan vi se dem då? Kanske är vi helt ovetande själva att vi ständigt är iakttagna. En fråga dyker upp: Vem ser vem?